Vikt
Jag har tänkte mycket på det här om vikten under graviditeten. Jag är inne i vecka 26 och har fortfarande inte gått upp något sen plusset, jag gick när några kg i början och dem är fortfarande. Ligger och pendlar på -1 till-4 väger mig nästan aldrig direkt på morgonen eftersom jag inte har våg hemma, tur är kanske det. Annars hade jag väl stått där dagligen.
Mycket av min viktnoja kommer nog från den första bm jag hade på hälsosamtalet. Hon var faktiskt elak, hon sa hela tiden att det kvittade nästan vad jag gjorde för att jag var för tjock för att få barn, bubblan skulle aldrig stanna. Det var nästan inte lönt att boka tid för inskrivning då skulle jag bara bli ledsen eftersom jag inte fick gå på den för jag skulle få missfall. Och om nu mot allförmodan bublan stannade kvar fick jag absolut inte gå upp i vikt för då kunde både jag och barnet dö, och jag skulle få diabetes och havandeskaps förgiftning. Jag kände mig nästan skyldig när jag gick ut därifrån, jag skulle utsätta mitt barn för så mycket för att jag var överviktigt. Jag vet atjag är överviktigt!
Varje gång efter jag varit där den dagen kollade jag efter blod när jag varit på toaletten jag bara väntade på att det skulle vara det, för jag skulle ju få missfall?! Jag kan faktiskt fortfarande komma på mig själv ett kolla en gång extra. Varför skulle jag få vara den lyckliga som var med barn när det är så många som inte kan få barn? Det var och är ganska jobbigt att ha den tanken i bakhuvudet hela tiden, fast det tror jag dem flesta har överviktig eller ej. Men nu skulle jag vilja trycka upp i huvudet på henne att jag inte har gått upp i vikt, bubblan är kvar i magen FAST jag är överviktig och hon visar inga tecken på att komma ut, och skulle hon komma ut tidigare kan hon klara sig endå.
Så nu ska vi vara lite possitivare fast det är possitivt att jag inte gått upp i vikt, men bubblan tar väl av mina reserver som jag inte behöver, för jag vet nästan säkert att hon väger runt 600-800 gram. Med tanke på att hon vägde 566 när vi var i malmö och det är ett tag sen nu. Sen allt det andra som finns runt henne väger med.
Bild från google.
Mycket av min viktnoja kommer nog från den första bm jag hade på hälsosamtalet. Hon var faktiskt elak, hon sa hela tiden att det kvittade nästan vad jag gjorde för att jag var för tjock för att få barn, bubblan skulle aldrig stanna. Det var nästan inte lönt att boka tid för inskrivning då skulle jag bara bli ledsen eftersom jag inte fick gå på den för jag skulle få missfall. Och om nu mot allförmodan bublan stannade kvar fick jag absolut inte gå upp i vikt för då kunde både jag och barnet dö, och jag skulle få diabetes och havandeskaps förgiftning. Jag kände mig nästan skyldig när jag gick ut därifrån, jag skulle utsätta mitt barn för så mycket för att jag var överviktigt. Jag vet atjag är överviktigt!
Varje gång efter jag varit där den dagen kollade jag efter blod när jag varit på toaletten jag bara väntade på att det skulle vara det, för jag skulle ju få missfall?! Jag kan faktiskt fortfarande komma på mig själv ett kolla en gång extra. Varför skulle jag få vara den lyckliga som var med barn när det är så många som inte kan få barn? Det var och är ganska jobbigt att ha den tanken i bakhuvudet hela tiden, fast det tror jag dem flesta har överviktig eller ej. Men nu skulle jag vilja trycka upp i huvudet på henne att jag inte har gått upp i vikt, bubblan är kvar i magen FAST jag är överviktig och hon visar inga tecken på att komma ut, och skulle hon komma ut tidigare kan hon klara sig endå.
Så nu ska vi vara lite possitivare fast det är possitivt att jag inte gått upp i vikt, men bubblan tar väl av mina reserver som jag inte behöver, för jag vet nästan säkert att hon väger runt 600-800 gram. Med tanke på att hon vägde 566 när vi var i malmö och det är ett tag sen nu. Sen allt det andra som finns runt henne väger med.
Bild från google.
Kommentarer
Trackback
